Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

fredag


jag låtsas inte om hjärnan
fastän den sprakar
snett under luggen
runt hålet i bröstkorgen

det kan vara allt jag har

förutom ett utgånget foster i slidväggen
tre preskriberade självmordsförsök
och ett nedsatt organ i terrestrialt stål

mestadels längtar jag
efter att sluta vilja hänga mig
i taket, på vinden och i köket

och jag önskar mig älskad
även fast jag ibland
skimrar grön och blå




Fri vers av Johanna L.
Läst 233 gånger och applåderad av 30 personer
Publicerad 2018-06-08 17:43



Bookmark and Share


  Bjarne Nordbö VIP
Det här känns väldigt nära. Tycker mkt. om.
2018-06-12

  Goraxy 89 Orion VIP
Jag blir förstummad när jag stöter på sådana nakna texter, där det osagda skriker sitt blodsprängda budskap till oss som inte är nära och inte ens har något vettigt att säga.

Dikten är stark som dikt och den drabbar mig med förtärande kraft !!!
2018-06-08

  Per Teofilusson VIP
Du har i din poesi en förmåga att väcka känslor. Och jag är rätt säker på att det beror på att du gräver där du står rakt av, äger ditt språk och inte levererar de mest nötta orden (evighet, måne, ångest). Du vet kort sagt vad du ska undvika. Levande är det, jublar i mig gör det av mina ord till dig (haha).
2018-06-08

  Immanuell Domunge VIP
judas har rätt.
2018-06-08

  Judas Ekholm VIP
Men, helvete, Johanna... du skriver ju något helt makalöst bra. Du säger så erbarmligt mycket UTAN att skriva läsaren på näsan.

Sista frasen är ett sant mästerverk. EIghtballs kring ögonen utan att du ens nämner det i förbifarten, så sataniskt snyggt.

Bokmärks och marscheras till!
2018-06-08
  > Nästa text
< Föregående

Johanna L.
Johanna L.