Det jag fick höra den natten

Var någons innersta sårbara röst

Som berättade om det tunga livet

Och då jag kände att här är det bäst

Att hålla sig så osynlig som möjligt

Lyssna men utan nyfikenhet

Så valde jag att bli den passiva observatören

Som såg och hörde det som sas

Utan att jag riktigt uppfattades som närvarande