-Fåglarna sjunger, Åh vad glad jag blir( Hon tittar på sin make och slår ut med händerna)!
-Jag lever, Åh vad glad jag blir (Återigen denna gest)Hon lägger till; -Åh vad lycklig jag Är!
Maken tittar på henne, och säger;
-Om du säger att du är Lycklig, då kommer facket!
Hon fortsätter; -Varför säger man så?
Hon har faktiskt ingen aning, men säger apropå den teori hon har fått i hjässan...
-Är det en rest, av att vi faktiskt hade det så dåligt i vårt land, en tid, att människor, att det lever kvar, synsättet att man skall vara strävsam, och att man inte behöver vara lycklig eller glad i sitt arbete när man väl jobbar?
-Det är visst på väg att förändras, har jag hört?
- Individen tycker att jobbet skall vara individanpassat, och kul!
-Vad menar du med det? Infogar maken.
-Har du ett kul jobb Älskling?
-Jo, jag trivs! Goda arbetskamrater, förutom jobbets syfte, som måste utföras är meningen med jobbets Livet!
-Alltså individanpassat!
-Jaså, du menar så!? Men hur länge har vi inte haft i Sverige, att arbetet skall vara Trälaktigt, och strävsamt som motto, för den som en gång var Familjefader, eller skulle bli? Och det att kvinnor jobbar, är en ganska ny företeelse! Historiskt sett, är mannens jobbande proportioner mycket större än kvinnans, mannens jobbande, sträcker sig över ett större tidsspann. Århundraden!
-Men kvinnan har istället, och inte mindre viktigt för det, tagit hand om man, hem och barn, under ett minst lika långt tidsspann, som mannen har arbetat, eller skall jag säga männen? Bakom varje man står en kvinna heter det ju... Men vem står bakom kvinnan nuförtiden? Mannen? En annan kvinna, kanske en väninna? Dessutom illustrerar vad jag läste på Facebook, den "nya" tidsåldern, ganska bra;
-Vad har du läst, frågar mannen?
-Jo, så här går skämtet, med en viss poäng i det; Barnet frågar pappan; Vad är en man? Pappan svarar; En man tar hand om familjen, hus och hem! Varpå barnet svarar; Då skulle jag vilja bli en man som mamma, när jag blir stor! :)