matthetens sorgebarn
sidensvansar sjunger
tonlöst tondövt
sinnessjukt tonberövat
örats insida skrapar
alldeles bedrövat
inövat
genom lövande skogar
hjärtat plogar sig igenom mailkorgen mailsorgen
prestationsborgen bygg bygg högre bygg
förbi kalhyggen i solljus
ljudet passerar
"vi passerar strax stockholms c"
jag kan nästan se... dig?
nej mig
utifrån uppifrån utochin
försvinnande ljudlöst
tröstlöst
förlöst i mättnadens hunger
matthetens sorgebarn
sångfågel
fångplågel
lång kråksång av tangenter
som väntar på att beröras
vidröras och beröra
någonting i en grå vakuumfylld rymd
jag själv har har rymt
från mig själv
där lämnandes ett tomrum
rymmandes skrymmande självförrakt
i spårvagnstakt
makt makt maktlöst
tacklöst
ack lös solen genom fönstret
hördes själen genom skärmen
nåddes självet genom värmen
i orden i tankekarusellen
solen sänker sig om kvällen
kan den sakta sakta sakta
sakta ner