Vrid dig eld, du som håller en glöd

trots värme bär jag kyla i skötet

Jag bävade dessa famntag som höll kärlekslöftet

Fruktade viljan av dessa möten 

En holk utan bo, utan duniga nästen

En vulkan utan lava och sot

Inför dig har jag inget försvar 

Finner ingen vila, inget bot.

Men innerligt har du mitt hjärta

Var dans är för alltid svuren

Kanske kan rosor knoppas igen

Och min lust blir av livet buren 

Tills dess älskade, låt min vila

Livet har sitt om och kring

Och vet kära älskade, mitt allt här i världen

Vad sant är, av kärlek, i min ring.