När man vågar, när man är modig. Är det alltid någon som försöker trycka tillbaka en. Ner i de där alldeles för trånga skorna man haft alldeles för länge. Trasiga, med lagningar på grund av en sula som inte riktigt vill sitta kvar. De var sköna en gång i tiden. Men nu, nu är de inte alls är som de var. Nu skulle jag lika gärna kunna slänga dem i soporna. Det kanske är dags att gå och titta efter ett par nya skor. Ett par hela, ett par man skulle kunna tänka sig ha länge. Ett par man kan visa upp. visa och säga kolla vad jag har, snygga va? 

Vad är det jag håller på med? Är det inte lika bra att jag skriver som det är, jag har sagt upp mig och snart ska börja på ett nytt jobb. Ett sånt där jobb där man kan säga, kolla här, här trivs jag och har det bra. Inte ett sånt där som skaver och känns trasigt. Ett där man trycks ner och blir den där människan man inte vill bli. Ett sådant jag lämnat för ett nytt, helt på något vis.