"Doften av Din parfym är underbar,

Ditt Namn är som balsam från Turak

och de unga kvinnorna älskar Dig.


Tag mig med dig!


Kom, vi skyndar oss!


Kungen tar mig med in i sin kammare."


I sorg, smärta och stor saknad

står min himmelske Brudgum

där och väntar på mig ivrigt:


"Stå upp, min älskade,

min sköna, och kom!


Se! Vintern är förbi och regnet är över.


På marken skjuta blommorna upp,

sångens tid är inne,

och turturduvan hörs i vårt land.

....

Stig upp, min älskade,

min sköna och kom!


Du min duva bland bergsklyftor,

i gömställen i bergsväggen,


låt mig se din gestalt, låt mig höra din röst!


För din röst är underbar,

din gestalt är skön.


Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,

och med sin högra hand smeker han mig."


Enda tillflyktsorten för mig

i nöden och smärtan på jorden

i saknaden och tomheten efter

dem som gått före till det himmelska