I nätknullerian råder knulleri och knullera, alla spanar efter ett snabbt och billigt knull. I köpgallerian köpgallras dom köpgallfebriga. En skock höns hänger i gardinerna. Allting målas i en osund eufori. Herr Arrogant och fru Godtycklig smittar med sin hätska charm. I Jemen dör 100 barn varje dag, men det skiter vi fullkomligt i. Kungahuset myser och ruvar. Läppstiftet ollonglans är på modet. Mycket är på modet. Tunga verklighetsflyktsdroger. Den inre verklighetens skyddade frid och sanning är bortglömd och övergiven. Byråkraterna, mytomanerna och politikerna, hej hej hej. Madame Rosenfink kramar en tiggare med stridsmålat psyke, liksom i en bön om något. Ett annat liv, ett annat jag. Hey baberiba! Alla vill knulla. Braka hän i sus och dus, lyckorus. Läppstiftet ollonglans med lakritssmak. Pumpa sin stjärt för 100.000 kronor med helium, och sväva över Sverige med falkblick efter KUK. Abrakadabra i kalsonger och trosor. Lyckligt och tragiskt på samma gång. Hunger är vi, ingenting mer. Kärlek måste alla ha, annars blir det aldrig bra. Världen badar i ett falskt ljus. Det äkta ljuset kommer innifrån.
I nätknullerian råder knulleri och knullera. Jag vill köpa, jag vill ha, jag vill äga! 
Jag vill knulla! Inne i en garderob sitter en 8-årig pojke, Emil. Han vill inte vara med längre. Sin hyperaktiva och dysfunktionella familj vill han inte vara med om.
Han är dödstrött. Han vill att nån kommer och ger honom ömhet, lyssnar och förstår. Som supersnälla fröken i skolan, som kompisarnas sköna föräldrar.
Familjerna utan riktiga föräldrar. Föräldrar som inte har klivit över vuxengränsen, och som inte själva har haft några riktiga föräldrar. Pojken skär sej i armarna med allt han kan hitta. Mamman är paralyserad på tjoppoholicnätet. Pappa misshandlar mamma. Syskonen kastar ut möbler och saker från balkongen på 10:e våningen. Allmänt ätstört. Gränspsykotiskt. Ohållbart. Misär. Internetberoende. Emil, skär sej så allvarligt att det blir ambulansfärd. Han kommer inte hem till sin sjuka familj något mer, det blir ett bra fosterhem. Äntligen säger Emil, äntligen en chans till ett riktigt liv och lugn och ro. Och gode Gud hjälp min stackars gamla familj. Amen