ljuva sköna söta vattens vidunderliga kraft

skådar tall gran fur ädelträ vid din strand

höga klippors symfoniska kaskaders plask

när de vågade dyker ned från dess höjder

ta sats spring rakt ut i solnedgångens ljus

känn vindens smekning rysa mot din hud

ta chanser utmana dig från klippor hoppa

eller över sundet mot kanalen simma modig

sitt sedan vid de romantiska aftonsolens rodnad

på de grovhuggna bänkarnas varma tiljors bärande

känn dig fridfull harmonisk kär lycklig omsluten

avsluta med ett sista kvällsdopp i ljumma vinden

hör svalors skrin se molnparken sakta flytta in

cykla, gå eller bila hemåt mot sängens drömmar

vet att i dig har du renats helast livgivits fyllts på

blivit en av roslagsskaldernas huvudperson i dikt

han kastar sig ut från klippväggen ned mot sjön

krossar den spegelblanka ytans mörka mystiskhet

når inte bottens djup vänder åter mot syremättnaden

känner sina sinnens jubel över modets bragd i natten