Han kallas för Näcken 
som sitter i bäcken 
och spelar för huldran 
för älvor och vittror små 
Han spelar så kvinnohjärtan blir heta 
Skänker dem lust och åtrå 


Han spelar 
fast dagen går mot sitt slut 
och aftonen lyser röd 
Stråken är varm 
men han vill inte sluta 
Ögonen lyser av glöd 


Hans huldra 
har nu börjat dansa 
till tonerna av hans fiol 
I trans han nu fortsätter spela 
för kvinnan som är utan kjol 


Hon kastar sittt hår 
de enda som döljer 
hennes vackra brunbrända kropp 
Så slutar han spela 
tar henne i famn 
Just när solen går upp 


Förtrollningen är bruten 
Fåglarna vaknar och kvittrar 
Natten har lagt sej till ro 
Medan bäcken 
porlar och glittrar