Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Avsked 2


Grodan

 

Grodan

 

Plötslig ser jag den, den lilla grodan. Brunspräcklig, blank och flyende från mina händer som slutligen sluter sig om den. Grodan spretar och försöker att komma loss men är obönhörligt infångad. Jag bär hem den och stoppar den i en glasburk där jag kan se på den. Den sitter helt stilla, nästan som död på burkens botten. Han är nog hungrig, tänker jag, och skyndar ut för att hämta gräs och blad. Öppnar burkens lock och lägger ner gräset och bladen samtidigt som jag talar till den att nu kommer det mat.  Men den lilla grodan sitter lika orörlig som den suttit sedan den kom in i burken. Jag är så lycklig, jag har en egen groda. Han skall bli min kompis och jag fantiserar om vad den lilla grodan kan göra tillsammans med mig. När jag hör min mamma komma hem från affären springer jag till henne och ropar;

  • Mamma jag har fångat en egen groda.
  • Men så spännande, svara mamma, var har du den?
  • I en burk på mitt rum. Den är jättefin. Kom och titta mamma!

Vi går till mitt rum och jag visar stolt upp min groda. Mamma tittar och lågmält säger  hon:

  • Vilken fin groda Nils. Har du hittat den vid dammen?
  • Inte vid dammen men i gräset bredvid, svarade jag.
  • Men tror du inte att den vill simma i dammen då? Frågar mamma.
  • Jo men då smiter den och jag vill ha en groda, svarar jag.
  • Men den måste väl få mat, frågar mamma.
  • Den har fått gräs och gröna blad.
  • Men Nils, den äter inte gräs, den måste få insekter och små djur att äta. Tror du inte att den är hungrig?

Jag tänker och funderar, men hittar inget svar, allt blir tomt.

  • Ska vi inte göra grodan glad och gå till dammen med den. Du kommer säkert att se den vid fler tillfällen. Och då blir både du och grodan glad. Om den är kvar i burken kommer den nog att dö. Den sitter ju alldeles stilla som du ser.

Känslorna svallar i mig. Släppa den groda som jag så länge försökt att fånga och nu vill mamma låta den hoppa tillbaks i dammen.

  • Men jag vill ha min groda.
  • Kom nu Nils så går du och jag till dammen med grodan, säger mamma försiktigt och lågmält.

Hon tar upp burken, tar mig i handen och så går vi sakta ut, bort mot dammen. Mamma ställer ner den på marken och ber mig öppna locket.

Men tårar rullande nedför mina kinder, lyfter jag av locket och skakar försiktigt ut grodan, ner i vatten i den lilla dammen. När grodan kommer ner i vattnet simmar den snabbt iväg mot friheten.

  • Titta, säger mamma, så snabbt den simmar, så glad den blev.

 Jag tittar på grodan, med en klump i magen och med tårar i ögonen, håller mamma hårt i handen och ropar med svag röst.

  • Hej då grodan!
  • Vad duktig du har varit, sa mamma. Så gör en riktig kille. Kom så går vi hem och gör pannkakor.
  • Får vi grädde då, frågar jag.
  • Absolut, svarar mamma, och hallonsylt som du har varit med och plockat.

Med tankar om pannkakor och grädde blev vägen hem lite lättare och snart hade sorgen om att ta avsked till grodan förbytts till något fint. Jag hade gjort en groda glad och lycklig när den fick sin frihet att simma i dammen och kan hända skulle jag få se den igen.

  • Min lilla fina groda, aldrig glömmer jag dig, viskade jag och kramade mammas hand lite hårdare



Övriga genrer av Nils-Robert
Läst 471 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2018-06-12 23:12



Bookmark and Share


  Eva Langrath VIP
Fint tecknat barndomsminne
2018-06-17

  Karina"Kia"
Ett minne stort som uppkopplar nu till en vuxen man... Minnas och se tillbaka på barndomstid med glädje och med kraftfulla tårar i en besvikelse
Reparerad och med vuxet förstånd så vet man .. Men visst är det fantastiskt som barn fånga sig en grodan= är en av livets alla grodor man gör<3

Snyggt upplägg i en helt "här" riktigt på saga i ett barns och vuxen värld<3

Snyggt skrivet som ett inkast!
2018-06-16

  Fem hjärtan VIP
Åh vilken gripande fin berättelse!
2018-06-15

  M.Eta
Söt liten berättelse, en förståndig mamma.
2018-06-14

  Rise Little One
En fin och mänsklig saga!
2018-06-14

  Janina Kaminska
Underbart berörande.
2018-06-13

  Alysse VIP
Underbart berättat ur ett barns synvinkel
men där jag även finner liknelser med Kärleken. Så mycket finns att läsa emellan dina målande vackra rader. Känslosamt och mjukt skrivet. Bravo!
2018-06-13

  ULJO
Berörande att läsa och än mer berörande för dig att minnas.
2018-06-13

  Bibbi VIP
Griper tag.
2018-06-13

  DavidM VIP
En berättelse med passager och insikter med igenkänning. Väldigt finstämt och närvarande framfört.
2018-06-13

  Marita Ohlquist VIP
Berörande barndomsminne!

2018-06-13

  SatansSon VIP
jagv dödade en groda som barn. våndas över det än idag.
2018-06-13
  > Nästa text
< Föregående

Nils-Robert
Nils-Robert