Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
jag låter dem vara
Blänket glittrar även från botten. Om än något svagare. Jag vet inte om de svåraste simmar djupare eller om det bara är djupet som gör dem svåra att få fatt i. Att förstå. Att fångas. Förgås. Förstås. Räcker det att skicka ett hjärta med brevbäraren. Behöver jag din kärlek. Stannar skammen i farstun om jag säger till på skarpen. Vandrar nomaderna med eller mot en destination. Åh – säg mig sanningen eller tig för evigt. Om jag släpper tillbaka de sprattlande fiskarna på isen nu så kommer de att överleva. Behåller jag dem dör de.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 372 gånger och applåderad av 15 personer Publicerad 2018-06-13 23:58
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |