Häromveckan fick jag en avbiten tand lagad på Folktandvården. Ännu en gång bara genom att lagas, inga kronor eller så. Det kostade 1300SEK. Humant pris som jag ser det. Men jag fattades någon hundralapp på kontokortet. Jag fick ta mig dit dagen efter för att betala.

Då var det var öppet in till kassan. En kvinna i vitt satt där och talade i telefon, skrev på datorn. Tider bokades. Jag tänkte att jag väntar tills hon blir klar innan jag berättar mitt ärende. Jag hade inte bråttom.

Människor i vita rockar kom och gick. Patienter likaså. Ingen lade märke till mig. Minuterna tickade och blev till en kvart.

För mig var det en skön känsla att inte bli sedd. Bara vara där. Observera. Finnas. Så efter ett par minuter till sade jag Ursäkta och berättade mitt ärende. Jag betalade och så var det hela ur världen.

Kvar fanns bara den sköna känslan av att slippa bli sedd, att bara observera - vara flugan på väggen. Hålla tyst en stund.