jag fångade aldrig upp de sociala reglerna
jag förblev ett barn
jag är den fria världen
inte ni

jag är direkt
oförskräckt
ni är inordnade i rädsla

det är sorgen
som hindrade mig från att växa

det ni kallar samvete
kallar jag rävspel

jag är snäll
och grym
men uppriktig

jag hjälper till
utan att vänta på en gentjänst

ni vill ha pengar
jag vill bara knulla och ha kärleken kvar
inom mig

ni håller er för duktiga och mogna
men ni har växt upp
till mentala dvärgar
där "dåligt samvete" är något gott
som förlåter allt

det går inte att vara felfri
men ni krånglar på
för att vara det
och det är då som det blir farligt

ni lever en paradox
jag går barnets väg
kan inte och behöver inte
skilja på ont och gott

ni förvanskar
och gör er till monster
för att inte vara barnsliga

jag är

jag gråter
där ni bara känner skuld