Så faller du äntligen till ro.En av nykomlingarna stannar.Han har snälla ögon och han ser på dig,så som Han gjorde för länge,länge sedan.Gossebarnet och flickebarnet är vuxna nu.Deras relationer är starkare till mig än till dig.Men du försöker.Jag är så glad för din skull.Om du bara hade stannat vid det,då,när alla pusselbitar syntes falla på plats.Vad var det som gjorde att den där sista biten aldrig föll på plats? Och medan jag fortsatte att älska dig,fortsatte du att bygga upp ett avstånd som jag varken kunde eller ville se.