det förflutnas spöke

knackade på min dörr

ingen förvarning

han stod där bara

släppte in honom

han var mager

såg sjuklig ut

(det var han också)

vi kallpratade en stund

jag tänkte

du har fått för dina synders skull

det du gjort förblir inte ostraffat

en lång plågsam död

är vad som väntar dig

ändå var jag förvånansvärt likgiltig

tänkte, det är ditt liv

jag lever mitt

jag lever

trots att du fick mig önska döden

så många gånger jag ville ta steget

men jag valde livet

jag ska dö en gång

men till dess ska jag leva

trots det du gjorde

mitt samvete är rent

vilket inte kan sägas om ditt

det sägs att man ska förlåta

även sina fiender

när du sagt förlåt

kan du få min

men så kommer inte att ske

jag känner dig alltför väl

vi ses på din begravning

du ska få en blomma

som en påminnelse

om att livet är förgängligt