Jag såg det jag såg
Men kanske inte så mycket
Det var tillräckligt då i alla fall
För vad jag inte kunde se, såg jag inte
Så klart

Kroppen krum i bugning och bockning
Självföraktet inlindad i tystnads sigill
Fängelse för någon
Vardag för en annan
För mig en krypta där döden redan hastat förbi

Jag orkade inte mer
Var tvungen att räta mig upp och min kropp
Helt och hållet
Denna gång
Och fullständigt

Och det jag skådade
Var allt
Det jag inte kunnat se
Då
Fullständigt allt

Då jag reste mig upp