Vad du än gör
skriv inte på några papper.
Hon ligger där,svag och bräcklig.
Men hennes röst är fortfarande kraftfull.
Jag viftar med handen
en gest av irritation
för att vifta bort hennes ord.
Så många känslor
på en och samma gång.
Ledsen,arg,irriterad,rädd.
Jag vet inte vem känslorna
är riktade mot,mamma som
ligger där,min syster,
eller kanske rent av mot mig själv?
Vi har gett henne ett löfte
att hon ska få vara kvar hemma.
Vi delar upp alla dygnets timmar
går på skift,som till ett jäkla
skiftjobb med stämpelkort.
Allt är kaos.Bara total kaos.
Vad du än gör
skriv inte på några papper.