**** [vid portarna]

o c h plötsligt var vi där
vid gränsen till

l ä n d e r n a i v ä s t e r

det finns för manga ingångar
den första är alltid den svåraste

jag vet älskling; viska mig hel igen
viska styrka att vända om;
att se
att känna
att älska
mer än det finns vattendroppar
i stillhetens hav
me än syremolekylerna
i mars atmosfär

men det var då; en svunnen tid

men här ute i omkretsen; står tiden stilla
en kvävande orörlighet
och verkligheten löser upp sig
som vattenfärger i regnet
bakom mausoleets svarta portar
av härdat stål
och dess uråldriga inskriptioner
på ett språk ingen har yttrat
på trettiofem miljoner år

portar som inte leder in men ut
o c h på andra sidan

l ä n d e r n a i v ä s t e r

allt du behöver göra älskling: viska mig hel igen

men idag fyller a l i c e femton o c h
det är dags för henne att lämna oss