Vadi uppkomma det nyfödda
spädbarnets gallskrikande,
om inte när det första gången
får se med sina klotögon,
en vuxen människa vilken
dessutom visar sig vara dess
biologiska moder.

Med tiden vänjer sig barnet
vid denna skräckinjagande åsyn,
förty det icke har annat val.

Det genialiska barnet,
förstår att det som foster
ständigt utsatts för
sexuella övergrepp
under moderns graviditet,
dels af moderns välvilja till
faderns penetrering,
under grossessen.

Ofta hamnar barnet under
sin uppväxt i en moment
22-liknande situation,
där det uppleva sig
icke vilja leva,
men icke heller dö.

*