Jag skulle kunna kalla mig
själv för dum,
rentav naiv.
Och ändå anser jag mig
inte vara något av det.
Hon fick mig att tro,
lita på henne,
jag lät henne invagga mig
i villfarelsen att hon skulle
stå vid min sida för resten
av våra liv.
Extra sårbar just då
och hon visste precis vilken tygel
hon skulle dra i
för att föra mig med i hennes riktning.
Om än,att jag inte tyckte om
vissa förändringar hos henne,
så kanske det var ömsesidigt.
Så tänkte jag.
Inga relationer är perfekta.
Inte ens en systerrelation.