de stunder som gör ont minnas
möten som gav såren
men de goda även finnas
och de torkar tåren
livets svärta försvinner
torkar bort till små stänk
liksom solen alltid minner
om himlajorden
mellan sol och vattenblänk
över himlen står skrivet ett poem
så vi aldrig förlorar
hoppet och tron
vi har fått livet som gåva
och ljusets hjärta vi bär