Vattenprovet som användes under
1600-talets häxprocesser,
prövades endast i tveksamma fall,
däri om hon bestod provet,
befanns oskyldig.

Detta innebar att om hon drunkna,
var hon ingen riktig häxa,
men om hon överlevde brändes
på bålet,
som skyldig häxa.

1600-talets rättssäkerhet var lika
osäker då som nu,
där vem som helst kan misstänk-
liggöras för vad som helst,
och i vissa fall inte ens få vetskap
om det.

Lagarne erho derfor uttänkta
och skriftade af ohederlige intellekt,
som må brennes uti bålet.

*