Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

T-banan i STKHLM

Sitter på tuben,
har på mig luvan och känner mig kluven.

Alla tittar ner i sina mobiler, klädda i fina textiler,
spelar att de inte är reptiler.

Primater!
Titta upp,
Hälsa på någon och låt mungiporna gå upp.

I ett leende, visa hänsyn!
För den gamla damen som vill sitta och knappt har kvar sin syn.

Säg hej, säg hejdå!
Varför vara så rå!

Alla vi sitter i en vagn,
Här inne finns ingen rang.

Vare sig du går av i Östermalm eller i Akalla,
Är lycka och problem något som drabbar oss alla.





Fri vers (Fri form) av Goran Tekoshar
Läst 300 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2018-06-16 19:47



Bookmark and Share


  Goran Tekoshar
Tack för feedbacken !

Fred o kärlek
2018-06-25

    ivona VIP
Du har helt rätt Larz. Människan är inte en primat då primaten är långt mer utvecklad/empatisk än denna vandrande våldsparasit vi benämner som ”människa” idag.

LEV VÄL.
2018-06-23

    PoetNr.1
Bra text!!
2018-06-23

  Larz Gustafsson VIP
Människan är ingen primat.

Ingen kommenderar mig att le.
Du har ingenting med att göra hur jag uppför mig på bussen, t-banan eller på toaletten.

Vill jag vara sur så är jag sur.

Din dikt är enbart löjlig.
2018-06-23

  Carl-Johan Bachofner
Kampen mellan uttänkt kognitivt beroende och livet.
2018-06-17

  Goran Tekoshar
Sardiner...får
2018-06-17

  Goraxy 89 Orion VIP
STHLM:s T-bana O#&tryck%Y#bart§xf -!!!

Det blir kallt och dragigt bland liken !
2018-06-16
  > Nästa text
< Föregående

Goran Tekoshar
Goran Tekoshar