de gick alla i samma klass ...
svårmodet lyckan och vemodet
ändå blev livet så helt olika sen
de tog sig ut i världen tillsammans

svårmodet ansåg sig vara utanför
lyckan såg sig alltid få vara med  
vemodet saknade alltid någonting
där de tillsammans umgicks i livet

en dag sade lyckan allt var härligt
svårmodet sa att allt var förfärligt
vemodet sade det mesta va besvärligt
ingen av de andra såg det alls så

de var alla tillsammans på festerna  
de träffade alla de bjudna gästerna  
vemodet syntes vemodig, lyckan lycklig
liksom svårmodet syntes svårmodig

däremot såg de aldrig livet likadant
lyckan förskönade det mesta levda
svårmodet försvårade omständigheterna
vemodet sökte alltid upp något att sakna

men en dag skulle de alla vakna
de skulle drabbas av verkligheten
de skulle alla bli varse baksidan
av vemodet svårmodet och lyckan

men riktigt vad de skulle få uppleva
vem kunde väl ana att de alla tre...
skulle luras av samme man, bedras
för att nås av sanningens uniformitet

deras barndomsvän realista
hade en svartsjuk make minsann
det var med honom de försvann
sedan blev verkligheten en dag sann

de hade svikit en vän
när de låtit sig bedras
realista var ej den trista
hon var den som allt fick mista