återkommande dröm;


det ligger något konstigt
i luften


och flickorna
som stirrat sig blinda
på en svart solnedgång

håller hand


och jag
är så rädd
för allt jag ser
när jag tittar upp
är ett sjukligt blått sken
och förvridna fingrar
som försöker
hålla upp
solen


och när jag passerar
en nedbrunnen kyrka


då vrider

alla på huvudet

efter mig



¤ ¤ ¤



han berättade
att alla skrik
börjar inifrån



och när jag hittar honom
inträngd i duschhörnet
med händerna
tryckandes mot öronen
viskar han att väggarna
har fått nya röster



och jag hukar mig
ner bredvid,

viskar


”titta här”


drar upp tyget
och skymtar stygnen
från min operation


sen flätar jag fingrarna
mot hans våta kind


”allt det där
som är trasigt
inom dig

kan vi sy ihop igen”


och han bara nickar
när jag berättar
om en dröm
jag vill att han ska se


sen sluter jag
hans ögon
med tummen,

sätter mig ner
bredvid



och när jag ser honom igen
har våra ögon


skiftat färg
i solen



och vi går
hand i hand

in i förintelsen