Gott var att få besöka

din smått odödliga skönhet

ett sagoland som kunde ha förbigått

göteborgarna vi

dina ruiner och raukar

räckte oss änglars drakvingar

men lät bli att klättra på

all kalksten och klint

minns inga slott

dock klingade du av 92 kyrkor

[hvarav min favorit var Havdhem]

från ringmurens stad katedralen ut

längs evinnerliga vägarnas bytäta fält

ifall Sverige vore en människa

så påminde du om dess hund eller katt

kanske skulle vi säga igelkott?

i varje fall inga knott

-sehr gut?!

-jotack, jag ser lammen...

-kort ta?!

-just gjort, men hinner knappast Langhammarshammar...

-Vis by?!

-mja, stad, men sök Lärbro...

fick skåda även spöklika prickarna över O

ett par år före jag upptäckte demonregissÖren

och hans kvinnor som i en persona

översvallande tyst

ödsligaste någonsin När var och Ljugarn

återvände vi sanningstörstande likt omättliga turister

till kullerstens korsvirke

tvärs genom medeltida körmusik

under första visiten bar jag Kafkas mystik

djupt i min motvilliga studentmössa

sedan vinter hos kompis som hyrde lya

vid porten till lyktors labyrint

följt av cykelsommar kärleksfull

fast tärnor skrek och dök

och det sista mötet drunknar än

i grönskan av vissnande intryck