De träffades när de hade
lagt flera liv bakom sig.
Hans avkommor var vuxna,
hennes likaså.
Hon kom i sin lilla folka,
och flyttade in med sitt lilla bohag.
Hans avkommor fnös,
ifrågasatte vem hon var
och vad hon egentligen ville.
Till trots att han varken var rik
eller ägde något större av värde
trodde de inte en sekund på
att den enda förklaringen var
för kärlekens skull.
Hennes avkommor sa inte så mycket
de tyckte mest att deras mor
övergivet dem,trots att
navelsträngarna var klippta
för längesedan.
Anna och Nisse fyllde sina dagar.
De ansåg att vardagslycka inte behövde
bestå av särskilt mycket.
Medan hon bakade,skrotade
han runt i sin verkstad.
De drack kaffe i bersån
och kysstes bakom rosenbusken.
På fredagarna storhandlade de tillsammans
och varje lördag gjorde hon storkok
medan de lyssnade på svensktoppen.
Ibland tog dem sig en dans,
eller två mitt på köksgolvet.
På kvällarna tände han sin pipa
medan hon stickade inneskor.
På morgnarna drack de kaffet
på kökstrappan,och medan de läste
dagstidningen högt för varandra,
tog han sig sin morgonhutt
och hon tände en John Silver
utan filter.
"Det här ska vara för evigt"
sa han.
"Du är mitt livs kärlek" svarade hon.
Ibland tittade någon av deras
respektive avkommer förbi
men hade aldrig tid att stanna
på middag.
Ingen vet egentligen när grollet
och tjafset började.
Ingen förstod riktigt,
även om några av avkommorna
kände sig illa till mods.
Och en dag var hon bara borta.
Hennes folka och lilla bohag likaså.
Han ringde,krusade,tiggde och bad.
"Kom hem igen!"
Hon var trött. Trött på att känna sig
som en inkräktare i det hem som ändå
aldrig skulle tillhöra henne till fullo.
Trött på att deras kärlek ifrågasattes.
"Nej" svarade hon.
"Det räcker väl att vi har det bra,sa han.
Vi behöver väl inte bry oss om vad andra tycker"
"Nej.Det räcker inte längre" svarade hon.
Han satt ensam kvar vid bersån.
Bersån växte igen och rosenbusken
dog,och hans verkstad stod övergiven.
Så,en dag bestämde han sig,
för att bara lägga sig på soffan
för att aldrig kliva upp igen.
Hon satt ensam i sin lilla lya,
och fyllde dagarna med ingenting.
Somnade ensam om kvällarna
och dränkte kudden med tårar.