Jag kan inte säga att jag varken är längre bort eller närmre dig nu än då. Och när jag lägger mitt huvud mot din armhåla vet jag att din lukt aldrig lämnat min hud. Det händer att jag drömmer så verkligt att kroppen reagerar. Hjärnan lurar man bara sekunder. Men jag har ändå skaffat en drömfångare. En svart. Min kamrat sa att jag var modig. Jag vet nu att mitt andliga djur är ett lejon. Han står för mod. Något att leva upp till. Och alla tecken visar mig vägen jag behöver mod för att ta.

Förälskelsen är fäst i någon del av hjärnan har jag hört, det sägs att både pannloben och amygdala är bortkopplade för att vi ska våga ge oss hän, men precis vart den sitter känner jag inte.

Luften behöver bli klar och månen lysa upp marken. Silvertrådarna som hänger fritt över sjön är mina att nysta upp och väva in i den flygande matta som ska bära mig över. Jag håller huvudet högt och hjärtat varmt.