I skogens stora, fagra fång
En spelman vandrade en gång
Över skogens gamla mark
Som doftar sav och mull och bark
Genom glänta, stig och dal
Över flod och källa sval
Spelar han sin glada sång
Som skogen hört så mången gång
Han bjuder alla upp till dans
Och fångar skogen i en trans
Med honom dansar även tolv
Flickor över skogens golv
De dansar för de älskar vår
Med norrsken flätat i sitt hår

Med honom kommer vårens blom
Och sommaren så evigt from
Det växer blommor i hans spår
Och frosten smälter där han går
När han skuttar i sin dans
Han bär en gammal blomsterkrans
Med grönska tiden aldrig rör
Så länge sången aldrig dör
Han bär på hjässan hjortens horn
Vävd av grönska är hans tron
Med klövar stampar han i takten
Och skogen ärar honom makten
Att vaka över skogens famn
Om ondska äntrar landets hamn

Men ser du honom var beredd
För det finns ett skäl att vara rädd
Om du in i skogens dunkel träder
Se till att du honom alltid gläder
Av månen lärde han sin dans
Om det som under marken fanns
I sin sång han makten har
Att kalla det från gamla dar
Som slumrar djupt inunder jord
Förbannade av gamla ord
De somnade för längesen
Men kan alltid vakna upp igen
De bidar nu sin långa tid
Till dem får störa skogens frid