Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Flyktig

Vinden rister till i mitt hår
Något blåser in i ögat
Tårar rinner och när blicken klarnat
Ser jag
Molnet på himlen
Helt utdraget nu.

Jag som hade vant mig vid utsikten
Blir sorgsen
Sentimental
Hade fått för mig att himlen skulle se ut sådär idag. Det stora ovala molnet mitt på. Förläget konstaterar jag att det var en fåfäng tanke. Men jag gillade på något sätt hur himlen sett ut innan. Det kändes tryggt.

Molnet och solen som en perfekt kuliss.
Till min dag.

Precis så var det med min självbild också. Den fladdrade iväg i vinden
Helt plötsligt
Ingen respekt alls för mitt slit.

Jag hade arbetat på den i 30år
Och nu
tvivlade jag på dess form

Men såklart
Det är ett långt liv
Mycket hinner man med
Molnen blåser runt
Allting förändras
Osv

Länge trodde jag att livet var en resa mot något slags mål. Nu vet jag inte längre.
Det verkar som att vad som helst kan hända. När som helst.

Slut




Fri vers av Aaxel
Läst 166 gånger
Publicerad 2018-06-20 21:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Aaxel
Aaxel