Jag var fast i ett ögonblick
Och kunde inte komma ut
Känslan var alltför vacker
Men även den måste få ett slut

Vi kysste varandra i mörkret
Och älskade när stjärnor såg på
Allting var som det skulle vara
Så varför skulle vi sluta då?

Vi var båda vackrare i mörkret
Där alla känslor flöt omkring
Likt små öar av fiktiva känslor
Där jag kunde älska allting

Musiken var överväldigande
Och allting blev vackert igen
Jag kunde vara utan att vara
För att jag är min värsta vän

En vän sade till mig en gång
Att skönheten är aldrig lika stor
Som när dina tankar flyr iväg
Från fängelset där känslorna bor

Jag flyr från allting omkring mig
För jag är rädd för allt jag ser
Men världen är inte skrämmande
När jag inte behöver tänka mer

Jag vaknade efter ett lyckligt rus
Och världen omkring kändes fiktiv
Ett ögonblick glömde jag mig själv
Och frågade vad jag gör med mitt liv