Lutad vid relingen hänger hon ner handen. Hon känner varenda droppe vidröra fingrarna och njuter av havets ände vid horisonten.
Seglet tar vind och hon måste ducka då bommen behöver byta sida.
Hon tittar ner i djupet av det ändlösa havet.
- Tänk att vi är så lika, du och jag.
Oberäkneliga, vilda och djupa men ändå på många sätt och vis är man beroende av oss.

Hon seglar vidare, över det ändlösa havet.
Vilsen, vild, djup och oberäknelig.