Vi sträckte våra händer mot himlen
kanske skulle vi komma dit.
Kanske skulle någon komma och hämta oss
och rädda oss från våra problem.

Våra bara fötter blev kalla
när vintern kom blev det outhärdligt.
Vi hade hoppats för mycket
på något vi visste inte skulle gå.

Vi hade slösat bort en evighet.
Frosten had tagit våra kroppar.
Vi fick leva med frusna drömmar
som aldrig skulle gå att tina upp.