Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Utmejslat linoleumsnitt


Jag låter en invändig bild
torna upp som åskväder,
blixtnedslag, oförklarligt svällande
av förflutet och efterföljande stiltje. 

Prövar den, låter gå
genom eld renad,
liksom leken väntar sina barn
och andningen som årtag. 

Det är möjligt att magistern säger ”Plats!”
åt hunden. Och den sitter. Men inuti
fortsätter den att jaga vildkanin
och cirkla efter sin egen svans.

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Stefan Albrektsson VIP
Läst 132 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2018-06-23 15:18



Bookmark and Share


  Respons VIP
Starka metaforer. Sista stycket tar jag till mitt hjärta. Den är helt genialisk och kanske skulle brytas ut som en egen dikt.
2018-06-27

  henke_r VIP
Den artificiella världen kan aldrig kompensera för våra naturliga lustar. Det kvittar vad lönerevisionen, moderna forskningsrön eller sociala medier säger: vi är de vi är, varken mer eller mindre. Man kan lära en gammal hund att sitta, men den stannar aldrig kvar i sin passiva position.

Tack för att du förgyller denna sajt med högkvalitativ poesi. Sådana här texter är en bristvara numera.
2018-06-25

  ResenärGenomLivet VIP
Tycker om djupet i texten...det här med att låta tankarna fara medans man gör något annat...och ingen har en aning om det, mer än jag själv...häftigt...
2018-06-23
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson VIP