Jag låter en invändig bild
torna upp som åskväder,
blixtnedslag, oförklarligt svällande
av förflutet och efterföljande stiltje. 

Prövar den, låter gå
genom eld renad,
liksom leken väntar sina barn
och andningen som årtag. 

Det är möjligt att magistern säger ”Plats!”
åt hunden. Och den sitter. Men inuti
fortsätter den att jaga vildkanin
och cirkla efter sin egen svans.