en krackelerande grupp
det blev mera och mera friktion
läget trappades långsamt upp
tills vi hade en helt stagnerad situation

först långt efteråt fattade ni
insåg att ”det här ser inte bra ut”
sakta omfattade ni min sorti
ett omöjligt tillstånd som bara måste ta slut

ändå såg ni ju ingen gräns
undrade bara ”varför är stämningen så spänd tro?”
när jag gick kände ni inte ens
hur det luktade bränd bro

hur ta sig ur ett spel man inte kan vinna?
den här ruttna leken kan ni faktiskt ha
utan mig, men hur ska man hinna
dra sig ur – välta spelet eller bara dra?