Tårarna rinner ner för min kind,
huttrar,omgiven av en kall vind.
Ensam och övergiven,
vägrar jag finna tröst i röka eller i spriten.
Letar överallt efter svar,
i slutet av dagen står jag ändå ensam kvar.
Med alla medel försöker jag läka mitt brustna hjärtan,
blir ändå inte av med min smärta.
Säg mig kära läsare vad ska jag ta mig till?
För att läka min själ är allt jag vill.
Förlorat min dotter och själsfrände.
För att finna svar,
är jag redo att resa till världens ände.
Om världens ände var platt,
skulle jag ställa,mig på dess kant,
och hoppa ner!
För jag orkar snart inte mer......