Fregatten
med fyllda segel
vrider sig i vind
sliter i tågen
knarrar
i mast och däck

tiotaggaren
vädrar i brynet
ner mot
stugan
gryningen
lämnar över
nattens fuktiga
utandning

örnen
målar cirklar
över uppriven sjö
bär på vida vingflator
tungt sin sinnets last av syre

lyfts av luft
in över land
uppvindar
av doftrik jord

soluret signalerar
fyllt mått rågat

förändringen
ut ur nattvärns mörker
skuggan faller

ur led är tiden
oläsbar utan ljus

dimman drömmen
förvandlingen

då skrov
blir hav
älgtjur skog
örn vind

skog blir skrov
örn blir tjur
hav blir älg

endast älgtjuren
har vett att blunda
vända sig bort
i egen vandring
bort från
underhållning

vet att följa
åldrig djurstig
in i tätare skog

djupare in
än djupt in
så djupt in
att ingen lyckats
spåra muldjurets
klövspår
över gränsen

än mindre
funnit stigen
dit den går

men det finns
mitt i skogen
en oväntad text
där alla
vilsna arter
lagt ner sin tro
i gläntans våta gräs

därinifrån
anar vi
fullriggarens
skugga
glida förbi
i verkligheten
utanför flaskans
förvrängda glasvägg
förvånansvärt lik
formen på taggar
av älgens krona
segelduk av
örnevingar

i den stund
soluret åter vaknar i vitt
pekar ut över fjärden
vet vi vårt öde
ser att allt går i cirklar
där uppe där ute
men uppe är nere
ute är inne
borta är hemma
stillhet är flöde

ombord på
fregatten
över gränsen
till okända vatten

sett genom
flaskbottenglas