Varje natt var ett enda stort mörker som omfamna mig och satte dennes skräck i min kropp. För där i mörkret, lurade sig något som varje gång lampan släktes och solen hade gått ner kröp fram. Kröp fram för att sätta sin iskalla blick i min och se mig ligga där i sängen, livrädd över vem han var eller rätt utsagt vad han nu var.

Dennes rufsiga hår, glimmande mörka ögon, långa kropp och lömska leende stod där i dörröppningen stirrandes mot mig. Jag famlade på nattduksbordet efter lampknappen för jag behövde bara hitta den så skulle den försvinna. Med ett klick var det som om den aldrig ens hade stått där. I byråns översta låda hittade jag mina tabletter och svalde två stycken på direkten utan en enda droppe vatten. Jag behövde min sömn, vad som än befanns sig där i mörkret.

Jag vaknade med ett ryck men samtidigt var jag inte helt vaken. Jag kunde inte röra mig, bara höra mina andetag bli högre och högre medan det knarrade i golvet när den kom in svepandes. Jag kunde känna svetten glida ner längst min panna när den kom närmre och närmre min sängkant. Den var som en skugga på väggen, se dennes silhuett dansa längst tapeten mot min sängkant. En svart skugga som drog sig och mörkret över mig och jag kunde känna dennes händer på min mage och hur de drog sig uppåt mot min bröstkorg. De stannade där, tryckte dem mot mina lungor som den sakta strypte mig och jag fick inte längre någon luft. Jag var fast i dennes grepp och jag kunde inte komma loss hur mycket jag än kämpade. När jag trodde att detta var slutet släppte greppet runt min bröstkorg och skuggan försvann ut genom öppningen i rummet och jag kastade mig bakåt mot väggen i nöd efter luft. Jag klev med skakiga ben upp ur sängen och in i badrummet och där stod jag framför spegeln, stirrandes på två stora handavtryck mitt på bröstkorgen. Jag la mina händer på dem och de passade. Det var mina händer, det var mina egna händer som hade skapat dessa märken.

Det var min egna skugga som hade dansat där längst väggen på min blåa blommiga tapet.