"Men nog blev det allt annat

än kaffe!"

för de blåblommiga kopparna

och kantstötta faten

ramlade skramlande ner på golvet

då han skrattande lyfte upp

henne på köksbordet

mitt i finfikat, mitt i härligheten

med sommarens jordgubbar

och nybakade bullar

- HAN och HON -

I famnen på varandra

ännu en gång, omslingrade

förväntansfulla, fyllda av åtrå

ivrigt smekande händer

över skälvande hud, kyssar kyssar

djupa kyssar med läppar

och tungornas lek

med smak av jordgubb

och solsken

För så här var det alltid

emellan dem, ALLTID

även fast de inte sågs så ofta,

eller kanske just därför

outtalad spänning, vibrerande laddat

i varje möte,  i varje ord 

denna djuriska dragningskraft, förförande

skållhet och farligt lockande

No way, att någon av dem någonsin

skulle kunna stå emot detta

en fullständigt explosiv

attraktion, ögonens härliga måltid

där viljan krävde känslornas utlopp

i allra intimaste beröring

DET om något av allt

gav ju oändlig mersmak

ja, så var det bara

just så...

- HAN och HON -

vars längtande kroppar

slutit en pakt, en ljuvlig kärlekspakt

där skönaste NJUTNINGEN styrde

och ställde till fullo

förståndet hade ingenting alls

med detta att göra

men själen, den viskade 

längtansfullt efter mer och mer

och mer, en önskan

om KÄRLEKENS fulländning

då åtrån stegrades

och växte till ett hungrigt begär

ja, näst intill omättligt, vansinnigt

ty aldrig fick de nog

av varann

- HAN och HON -

"De skulle nog aldrig någonsin 

kunna låta bli varandra,

en sanning på både gott och ont

och det visste ju de båda..."