Jag har så många Jag-vill-jor i min själ
De gömmer sig där på botten men dyker då och då upp till ytan för att göra sig påminda.

De ger mig glädje och längtan när de dyker upp
och saknad när de lämnar mig.

Jag-vill-jorna behöver näring.
De behöver hopp och tro.
Om ingen leker med dem gömmer de sig djupare ner i själen.
Och besöken blir mer sällsynta.

Mina jag-vill-jor är så ojämna i sin tillväxt.
Jag har vissa stora, starka som tar sig fram ganska enkelt
Medan andra är små och svaga och jag måste lyssna noga för att höra dem

De svaga Jag-vill-jorna är de som är mig kärast.
De jag borde nära.
De starka är de som har blivit närda.
De är jobbrelaterade och ordningssamma.

Kan man inte ge dem semester?

De svaga Jag-vill-jorna ber om uppmärksamhet.
Men när de inte får det blir de nästan aldrig besvikna.
De bara drar sig tillbaka.
Och dröjer innan de kommer fram igen.
Om någonsin.