Livet blir enklare med åren och allting ordnar sig i solens närhet, men jag drömde fel i febernätter, såg aldrig pressen från omgivningen lägga sig som en snara kring hjärtat.

Jag borde sett verkligheten i ett annat ljus, rivit djupare genom skinnet och vaknat när ingen såg tårarna nedanför himlens trasighet.

Det finns många saker som saknas och inget beskydd, då stressen över tillvaron ger blåmärken, samtidigt tystas skriket i bruset av andras längtan efter att kröka regnbågen till en personlig motorväg.

Det är konstigt att förväntningar slutligen tränger in oss i ett hörn och kväver varje anständig kärlekspromenad i rymden.

Hjärtat hänger i trädet någonstans i skogen. Det är mörkrött och jag vågar inte röra det. Kanske brister vi eller kanske upphör dragningskraften, men du förstör det när du tittar på mig sådär.

_______