Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Läs gärna även Kastanjeregn - ett parafrascollage: https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1443082, inspirerad av en annan av mina favvodikter. Kursiverade citat från Erik Lindegrens Arioso (1947) och Leadbellys How Long Blues


Någonstans - ett parafrascollage

 

 

 

Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly
Någonstans
o någonstans

 

jaha var fan då för någonstans

i Sverige? 

undrar man ju en smula ibland

tiden går och materien upplöses

men vi förblir åtskilda

baby how long?

 

 Baby, how long
Baby how long
Have that ev'nin train been gone
Baby, how long, how long, baby how long

Hear it was so
Can't see no train
But deep in my heart I feel and achin' pain
And that's a-how long, how long, babe how long

Into the station
Look up at the board
Next train around
Strawberry Road
How long, how, woo, baby how long


har alla tågen gått och alla klockor stannat:
någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förblandning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö

 

roseneld och snö är underbart

romantiskt predictable

kanske ouppnåeligt

vem vet

inte jag

 

tabeller är inte det enda som är viktigt

tågtidtabeller är relativt oviktigt

det som är viktigt är att

en mobil har gett upp

den andra räknar dagar med kraschad ruta

jag räknar plåster

 

 

Någonstans inom oss där benen har vitnat
efter forskares och tvivlares nedsegnade törst

 

kartan har redan vita fläckar ju

måste vi verkligen vänta på arkeologernas undersökning?

jag är så jävla törstig

 

till förnekat glidande 

till förseglat vikande

 

vad skulle Rudolf Laban sagt om det?

som rörelseteoretiker skulle han förklarat att glidaren kombinerar liten kraft och lågt tempo med rak riktning, medan den vikande seglaren låter samma låga tempo och klena kraft möta cirklande rörelser

båda typerna har tveksam status i samhället

 

O moln av tröst!

havet och vinet 

tack

 


Någonstans inom oss
där dessas ben har vitnat och hägringarna mötts
häver fjärran trygghet som dyningarnas dyning
speglar du vårt fjärran som stjärnans i en dyning
speglar jag vårt nära som stjärnans i en dyning

 

nästa gång? nästa liv?

jaha liksom

hejdå och tack för fisken

 

fäller drömmen alltid masken och blir du
som i smärta glider från mig
för att åter komma åter
för att åter komma till mig
mer och mer inom oss, mer och mera du

 

eller?

 

 

 




Bunden vers av Nanna X
Läst 252 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2018-06-30 10:10



Bookmark and Share


  TrollTörnTrappan VIP
Tillfredsställande tillägg med rörelseteorin och arkeolog-torka... Också fisken fanns inte där förut väl?! ...som plåster på skärmen - men var ligger Strawberry Road?!?
2018-07-01

  Nanna X
Nu uppdaterad, tack till TTT för förslag
2018-07-01

  TrollTörnTrappan VIP
Spännande driftig dialog!! Typ evigheten möter nuet?!

[...skulle velat fått lite mer utförliga kommentarer från din sida, dvs hela vägen till slutet.... även fast den tilltagande korthuggenheten blir en rapp kontrast iofs.]
2018-06-30

  lodjuret/seglare VIP
Frågan min väl bliver nu, bör ett jag läsa en han eller ett du, bör jag våga seglen mina laga, bör en ta av frestelsen daga, hör här jaktens hundar skalla, även hur härligheter djupt jaget just kalla...
2018-06-30
  > Nästa text
< Föregående

Nanna X
Nanna X