Som vinden i trädtoppar, svajar stilla med i brisen
förankrad i tystnaden, här faller aldrig löven

Molnen skingras, likaså viljan
oavbrutet flöt tiden förbi, som ett skyfall under blå himmel

Grått, diffust radiobrus, vart är jag?
undangömd i eget sinne, allt börjar kännas vagt och bräckligt
Min höjd sjönk till marken och på bara knän bad jag bara om tystnad

Och jag börjar nu inse, just hur tyst livet kan lämna dig
Som en evigt rullande Charlie Chaplin utan en publik.