Sitter på en restaurang, en ganska stor sådan.
Inriktar mina blickar på barnfamiljerna.
Speciellt på mamman och barnet.
Pappan syns inte till.
Det är inte så att mammorna och barnen är majoritet.
Det är ungdomar, Äldre och kvinnor i antal!
Så därför, på grund av mammornas och barnens majoritet, så skulle jag ej titta.
Tittar jag för att de är minoritet?
Eller för att mitt hjärta längtar efter att bli mamma, med min Älskling?
Jag har redan ett barn sedan tidigare, det har jag skrivit om.
Men honom, var omständigheterna fel med!
Ingenting fel på honom, absolut inte!
Men nu känner jag att jag och kärleken börjar närma oss ordet Rätt, ja så nära som man kan komma!
Är det inbyggt hos de flesta att föröka sig?
För att människosläktet skall bestå?
Senare på dagen såg jag en höggravid kvinna.
Vad märkligt?
Att jag ser sådant överallt!?
Eller söker sådana omständigheter, med vida känslor och historia upp mig...?
För att det är mänskligt?
Och hos människan djupt rotat?
Så i dessa ögonblick, när jag ser, Familjer, mammor, barn.
Är det för att skriva om min historia?
Eller för att börja på ny kula?