Arla går jag. Innan solen tagit sitt grepp om den klarblå dagen. Jag passerar träd efter träd, just innan fåglarna tystnat inför högsommaren vid kanten av juli. Leken är över. Nu börjar det stora allvaret. Allting ska stå klart innan vintern, och det ska matas och sållas. Sen kommer myggen. Och döden allra sist. Alltid sist. Döden. Ibland just innan början. Så bittert.

Älska mig Gud...