Tro nu inte att jag längtar efter Dig

försök inte ens få mig 

att erkänna

för inte sjutton

tänker jag lägga korten på bordet

och blotta min själ

för dig igen

                    (du gör mig ju så himmelens svag)

Du och din gränslösa kärlek

till allt och alla

din vänlighet

och generösa omtanke 

som omfattar

så mångt och mycket 

ty din själ

är ju så god och vis

på alla sätt

och vis

                     (kommer jag någonsin 

                            att känna mig så där älskad igen?)

Åh, denna sensuella kropp

ångande av SEX SEX SEX

med vilt frustande djuriska drifter

manligheten personifierad

Gode gud, vad jag älskar

din ljuvliga kropp

denna hemvist av njutning

stark och viril

så hård emot min mjuka

ja, så mycket MAN

en kvinna 

någonsin kan begära

och önska

 (och hur ska jag kunna leva

                 utan din kropp och själ, 

                                 då du alltjämt lever

                                         och sjuder i hela mig!?)

Herregud, lyssna

mitt hjärta slår galna frivolter 

av glädje i bröstet

så fort ditt vackra namn

kommer på tals

och då jag läser dina ord

sätter de eld likt skogsbränder

i mina tankar 

         (får min längtan att växa ohejdat

                                 och bönande be själen om nåd)

Men jag saknar dig INTE

så inbilla dig ingenting

du kan nog lätt ersättas...

                     (försöker jag iallafall intala mig själv)

Men fy och usch, varför denna olidliga

pulserande, hettande pirrande längtan

i mitt "underbara liv"

                             (du vet vad jag menar...)

som inte vill bedarra 

och stilla sig

utan håller mig vaken

om nätterna

tills JAG inte kan

hålla mig

utan bara måste...

                      (måste bara få känna dig, åh älskling

                                  såsom förr, står inte ut)

FÖR JAG LÄNGTAR JU SÅ JAG BLIR TOKIG

                     (vad ska jag göra, säg mig

                                 ge mig åtminstone ett tecken)

"Ja, jag vill ha Dig

bara dig

och ingen annan"

Jaha, nu är det sagt

men det tänker jag absolut

inte skriva dig

på näsan

då du inte saknar

mig

               (eller gör du? jag kan inte veta...)

Då tystnaden faktiskt talar

så tydligt för sig själv 

mer än alla ord

i världen

Så NEJ, NEJ jag saknar

dig absolut INTE

alls...

inte ens yttepyttelite

                                 (räknas detta nu som lögn?)