I dunklet bak handsmidda galler 

ser man solljus och jagade

skuggor som drömlikt växer

innan dom mot jorden bara  faller,

 vi vandrar bland Ystads gator

och gränder förbi ankedammen

med sin lilla ö och simmande änder,

ja minnen har varje gränd och prång

över sekelgammal stad bland tornväktarns

stötar i sin lur brister hjärtat ut i sång,

i all min stund allting är mej så nära

sagan om bäckahästen så sägenomspunnen

 vill vi så ömt i våra hjärtan få vårda  där bära,

ja över hav och land och denna gamla stad

höres en fågel sjunga sin serenad,

dess sång så mjuk den smeker hus och alla  gränder

sån värme och ro i själen man känner,

ja där i ekens djupa grönska en liten fågel sjunger

den gör ju ingen ledsen man blir ju bara glad,