Vad gör oss så till brädden
fyllda av likgiltighet.

Vad eller vem håller oss tillbaka
när vi vill hjälpa någon som är i nöd.

"Vi kan inte hjälpa alla",
säger vi, suckar och hjälper ingen alls.


Jag är inte bättre än någon annan.

Jag är inte sämre än någon annan.

Du är inte bättre än någon annan.

Du är inte sämre än någon annan.

Men båten vi sitter tillsammans i läcker in.

Vem slänger i livbojen till oss?