ton av hjärta
nej
jag ber dig ej sluta drömma
undrar
gör jag
ser du min låga
sakta
ändra karaktär
till
aska
ja
jag undrar
kan du
drömma min låga vaken
kan du drömma mina händer levande
för tvivlan
för tvivla ej
sade de
havet ställer sig upp
rör vid bergets panna
tänk dig denna glittrande väv
in i ditt hjärta
jag kan inte upphöra att vända blicken till molnen
så mjuka så behagliga
och jag undrar om molnen minns mig
varför bars jag in i dessa drömslitna skor
är de inte utnötta snart
eller
byggs de på
jag vet att skillnaden inte finns
skulle skillnaden göra skillnad
tänd drömlyktorna
kanske alla ord växer i hjärtjord
blanka blickar sidor
något suger livsorden ut ur
mig
lyfter händerna högt
för att röra vid det tanken säger är
moln
fakta
f a k t a
falken
lyfter höjder i vingspann
jordhand tar emot
fakta
fäkta
höger hand lyfter värja mot vänster hand
korsvägar
vi bär alla våra kors
giv mig händer
sträckta in
i moln
känna
uppleva
ordens inre
kanske alla ord växer i hjärtjord
vandrar i natten
med ansikte
vänt in i regn
skölj
sköljer
mitt blottade hjärta
regnbjällror ljuder
mjukt
i träd
bila
egg
giljotinen
skar
en alruna gråter
rötter andas
mjuka
in stigna toner
en del regn är de upplösta knutarnas gråt
solskimmer stiger ur regn
jag letar regnbågens penslar
ur kärret sträcks
tuvor
sträcks lommens öppnade syner
eldar i stenar målar
rödtonade slöjor
lindas
träs
lindas
till sammanhållande
svarsskepp
seglens tonande vävar
rör vid trummans vaknande
sammankallande dån
i vänthallens ekostränder
hör jag stegen eka
ser jag folken passera
mina händer når ej det satta
en främling
alltid
är jag och
glöden bränner mig inifrån
undrar om gräs vill växa
där jag andas i askans fjärilshjärta
ton av hjärta
nej
jag ber dig ej sluta drömma
undrar
gör jag
ser du min låga
sakta
ändra karaktär
till
aska
ja
jag undrar
kan du
drömma min låga vaken
kan du drömma mina händer levande
trött blickar jag
in i mitt dunkla
bröst
giv mig händer att nå
det vilket kallas moln
frid
kan du höra ekarna viska
höra
skalbaggens
regnbågsvingar
dåna